Energierna rör på sig i raket-tempo, och det blir nästan en känsla av att själen springer före, och kroppen försöker hänga på. D e bara och flåsa med ;-)
Efter en lång period i eldig anda ( en massa görande i en utåt riktad energi) är det nu dags att vända sig inåt för lite reflektion. Jag föddes med ett starkt driv, en lust, visioner, och målmedvetenhet, men desto mindre tålamod.
Så jag har sprungit marathon genom hela livet och på gott och ont upplevt både mycket sorg och smärta, men också mycket galet roliga och spontana upptåg som jag är väldigt glad över att jag vågat mig på.
Men framför allt har jag aldrig gett upp, och sällan lyssnat på andra.
Det är nämligen så att många ggr så kan din intuition i samarbete med ditt hjärta och ditt "sanna" jag tala om saker för dig som går rakt emot ditt snusiga förnuft som du hela ditt liv fått lära dig att lyssna på, och inte nog med det, vi vill gärna lyssna på alla andras förnuftigheter (rädslor, och präglingar). -Nej gör inte si, gör inte så, då kan det och det hända!
-Nej, så kan du ju inte göra, för så gör man inte!
Och många ggr har jag tagit till mig det som någon klok och förståndig människa sagt till mig och sedan varit tvungen att tysta mitt hjärtas röst med diverse bedövnings medel, för hjärtat skrek NEJ! Och kroppen fick ont, och jag blev sjuk, och jag undrade varför.
När vi går emot det som egentligen är sant och rätt för oss, så kommer det tillbaka till oss som en fin liten feedback från universum, och är det inte fantastiskt att denna mekanism finns?! Då kan vi så fort vi känner obehag gå in och fråga vår kära kropp var vi gått emot oss själva, och sedan rätta till det.
Jag gör så gott jag kan för att följa mina galna idéer, och inte lyssna så mycket på andras galna, för då blir jag inte lika bitter på någon annan om det går lite snett, då är det lättare att själv ta ansvar (även om vi alltid har ansvar över våra val).
Jag har gjort många "misstag" Eller för att använda ett mer positivt laddat ord, många lärdomar, och kommer fortsätta med det. Jag får många höjda ögonbryn, vilket ibland är jobbigt, men jag hänger i så gott det går. :-)
Vågar du följa ditt hjärta och nå din dröm?
Vad är det du vill minnas när du sitter på ålderdomshemmet? Chansen du vågade ta (även om det gick snett), eller chansen du lät passera som kanske eventuellt hade kunnat förändra hela ditt liv.
Tjing <3 / Madelene